hela denna avdelning är en annons från Helsingborgs Stad
7 januari 2020

Hon har bott på Drottninghög i 50 år

Ända in på 1960-talet var Drottninghög en fruktodling utanför Helsingborg. Men snart blev området en del av miljonprogrammet och hem åt hundratals familjer. Berit Karlsson flyttade in när området var nybyggt och hon bor fortfarande kvar.

1969 kommer Berit Karlsson med man, elvamånaders dotter och flyttlass från Örebro till Helsingborg och Grönkullagatan på Drottninghög. De tackar ja till lägenheten utan att ha sett den först, men ritningen får de skickad till sig från Helsingborgshem innan flytten. Fyra rum. Två mindre, ett större, och så vardagsrummet. Ett kök med ljusinsläpp från ett mindre, högt sittande fönster utan fönsterkarm. Stor balkong. Ett större badrum och en mindre gästtoalett. En mer ovanlig detalj var fönstret mellan köket och vardagsrummet.

– Jag tänkte först att det var lite konstigt men eftersom fönstret i köket är så litet är det ju bra att det finns mer ljusinsläpp. Annars tyckte vi att det var ganska lyxigt med så många rum, till och med dottern fick ett eget rum fast hon bara hade en spjälsäng där inne.

 

1965 bestämmer Sveriges riksdag att det ska byggas en miljon nya bostäder i landet. Drottninghög byggs som en del i det som kommit att kallas miljonprogrammet, ett jättelikt projekt där bostäder massproduceras mellan 1965 och 1974. Helsingborgshems personal gör en studieresa till Warszawa i Polen och inspireras av hur man bygger med stora betongelement, alltså färdiggjutna armerade husdelar som sätts ihop på plats. När Berit Karlsson flyttar in på tredje våningen är området alldeles nybyggt.

– Husen var klara men omgivningarna hade de inte hunnit göra något med så det var som en leråker här ute. Jag fick gå omkring i höga gummistövlar vart jag än skulle, säger hon.

 

Men när vintern 1969 blir till vår och sommar börjar Berit Karlsson upptäcka sitt nya område. Och hon får snabbt vänner.

– Nästan alla som hade flyttat in här var mellan 20 och 30 år gamla. Antingen kom de från rivningskåkar på Söder i Helsingborg eller så kom de från andra ställen i landet, som vi gjorde. Man fick förtur då. Och i stort sett alla hade barn i samma åldrar. I vårt trapphus fanns det tio barn i sex lägenheter. Så om barnen inte var hemma visste man att de var hos någon annan i huset, eller ute och lekte. Det var ju helt bilfritt här så när gårdarna väl kom i ordning blev det väldigt bra för barnen.

 

Eftersom miljonprogramsområdena kommer till under industrialismens rekordår är de standardiserade och präglas av rationalitet och effektivitet. Det finns gångvägar och bilvägar men de korsar inte varandra. Bilarna skulle lämnas utanför området. Gunnar Blomé som tidigare var projektchef på Helsingborgshem förklarar:

– I slutet av 50-talet dog cirka två barn i veckan i trafikolyckor i Sverige. Städerna var inte anpassade för den ökande mängden trafik och de höga hastigheterna. Den tidens planerare prioriterade inte gång- och cykeltrafikanter, utan bilen stod i centrum i beslutsfattandet. Det försökte man ändra på 60-talet. Områdena skulle då istället bli trafik- och funktionsseparerade, säger han.

 

Gunnar Blomé, tidigare projektchef på Helsingborgshem.

 

Industrialismen har satt sina spår i miljonprogrammen på många sätt. Avstånden mellan husen bestämdes av byggkranarnas längd eftersom kranarna på den här tiden gick på räls och var svåra att flytta i sidled. Man blandade inte boendeformer inom kvarter och sällan inom områdena, utan det var antingen småhus eller likadana flerfamiljshus eller hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter separerade från varandra.

– På så sätt växte det fram stora kluster av enformiga strukturer. Men det uppfattades som väldigt modernt på den här tiden och miljonprogrammet var kronan på verket i folkhemsbygget – en rationell lösning på bostadskrisen. Man måste se till hur det såg ut tidigare, vi hade ju bland den sämsta boendestandarden i hela Västeuropa och det saknades bostäder till en stor andel av befolkningen. Inne i städerna bodde folk i hus som saknade både toaletter och centralvärme ända in på 70-talet, säger Gunnar Blomé.

 

1973 får Berit Karlsson sitt andra barn. En dag knackar en granne på dörren och frågar om inte Berit ville följa med på ett möte med Hyresgästföreningen.

– Jag följde med och vi började arbeta för att förbättra utemiljöerna för barnen. Det var ett projekt som hette ”Plats för lek” och vi var ett gäng mammor som försökte göra skillnad. Efter det blev jag bara mer och mer engagerad för att göra Drottninghög till en bättre plats, säger hon.

 

Drottninghög får tidigt dåligt rykte. Här bor en stor andel barnfamiljer med ibland mycket stora barnkullar. Många är ensamstående och medelinkomsten är låg. 1975 konstaterar Helsingborgshem att det uppstått ”icke godtagbara sociala förhållanden” på grund av den höga koncentrationen av barn. Som en åtgärd byggs femrumslägenheter om till fyrarums.

– Jag läste en rapport från Socialhögskolan i Lund om Drottninghög från 1983 och problemen som beskrevs i den var ungefär desamma som idag: stökiga ungdomsgäng som drog omkring i området, viss skadegörelse och stigande arbetslöshet. Så visst fanns det problem men det fanns mycket fördomar också, säger Gunnar Blomé.

 

Berit Karlsson håller med.

– Folk har inte alltid varit så snälla mot Drottninghög. Men man ska inte sticka under stol med att det har varit problem. Jag tror att Drottninghög fick en dålig start. Nästan alla som flyttade in här var unga barnfamiljer med låga inkomster. Idag bygger man inte på det sättet längre utan blandar upp mer med bostadsrätter och radhus så att det flyttar in människor i olika åldrar.

 

Berit Karlsson har bott på Drottninghög i snart 50 år.

 

Nu har snart 50 år gått sedan Berit Karlsson stod där i sina gummistövlar. Husen har blivit slitna, de vita fasaderna gråa och många av invånarna har flyttat och ersatts av nya. Men Drottninghög är fortfarande ett område där det bor många stora barnfamiljer och där lönerna generellt ligger lägre än genomsnittet. För Berit Karlssons del är en flytt från Drottninghög inget alternativ. Hon är engagerad i flera olika lokala initiativ, bland annat nattvandrar hon regelbundet.

– Jag har väl vuxit fast här på något vis. När jag går ut här träffar jag många jag känner men också många jag inte känner. Det är fantastiskt på det sättet, jag kan gå ner till källsorteringen och springa på någon och stå och prata i 20 minuter. Här finns mycket kärlek och omtanke och jag tycker inte att vi ska släppa vårt område eller bli rädda för att gå ut. Sen är jag faktiskt så dum att jag inbillar mig att jag behövs här.

 

Läs mer om projekt DrottningH här.

 

Läs mer om trygghetsvärdarna på Drottninghög här.

 

Det här är Drottninghög

  • Drottninghög är ett av Helsingborgs åtta bostadsområden byggda mellan 1965 och 1975
  • Området är cirka 40 hektar stort
  • På Drottninghög bor omkring 3000 människor i 1114 lägenheter
  • Bostadsbebyggelsen bestod från början av 52 flerfamiljshus
  • Bredden på gatorna är 15 meter och husen på var sida är också 15 meter höga

 

Utveckling av Drottninghög

  • 1966–1969: Drottninghög byggs
  • 1991: Drottninghögsbadet byggs
  • 2010: Projekt DrottningH startar
  • 2015: Första ombyggnadsprojektet startar
  • 2015: Lekplatsen Prinsessor och Drakar byggs
  • 2018: Körbärslunden anläggs
  • 2018: Inflyttning i Grönkulla Gård (67 nybyggda lägenheter)
  • 2018: Helsingborgshem får Bopriset för arbetet med Drottninghög
  • 2019: Förberedande markarbeten påbörjas på Grönkullagatan

 

Artikeln är publicerad av Helsingborgs stad. Du når oss via mejl här.

 

 

Helsingborgs Dagblad
Ansvarig utgivare: Pia Rehnquist
Produktion: Bonnier News Brand Studio
Om cookies