hela denna avdelning är en annons från Helsingborgs Stad
20 februari 2020

Miljoner samlades in och dödades – helsingborgarna fick ersättning av kommunen

Det finns många olika historier att upptäcka på Helsingborgs stadsarkiv. En av dem handlar om hur kommunen på 1800-talet betalade helsingborgarna för att döda insekter. Intäkterna gav så småningom klirr i kommunens kassa.

Ollonborren ser inte mycket ut för världen. Det är en liten skalbagge, knappt tre centimeter stor, gulbrun och med små spröt på huvudet. Den verkar på det hela taget rätt harmlös. Men i slutet av 1800-talet försökte man utrota ollonborrarna, barn och vuxna fångade så många de kunde och avlivade dem med kokande vatten. En del gjorde det för att skydda sina grödor, andra för att tjäna pengar.

 

Då var ollonborren en mycket vanlig insekt som var både fruktad och hatad. De vuxna insekterna äter blad av lövträd och larverna, som har det småtrevliga namnet fettpölsor, lever på rötter, både gräsrötter och rötter till träd och buskar. Ollonborrarna sades kunna kaläta hela skogar av bok och ek, och larverna gick hårt åt gräset som skulle bli till hö.

För att få bukt med ollonborrarna införde Hushållningssällskapet skottpengar på dem 1887. För en kanna – drygt två och en halv liter – döda insekter betalade Hushållningssällskapet åtta öre, om kommunen bidrog med lika mycket.

 

Över hela landet bildades det nu fonder för det här ändamålet, och det verkar ha satt fart på ollonborrejakten. Enligt Naturhistoriska riksmuseet samlades det 1891 in inte mindre än 445 miljoner ollonborrelarver i Skåne och Halland. I Helsingborgs landsförsamling, som var ett område utanför den tätbebyggda staden, fördes noggrant bok över fondens inkomster och utgifter. Kassaboken finns kvar, den står på en hylla i Helsingborgs stadsarkiv. Första noteringen är från 1896. Tre år senare fick ollonborrefonden 229 kronor av Hushållningssällskapet men av någon anledning också 158 kronor av hundskatten som församlingen tog ut av invånarna. På sensommaren betalade fonden 238 kronor ”för ollonborrars utrotande”. Mest fick en N Persson, 36 kronor och 52 öre. Major Follin fick nöja sig med drygt en tia.

 

”På en stor trefot stod en stor kopparkittel med kokande vatten till reds att hälla över och därmed avliva ollonborrarna.”

 

Jakten på ollonborrar sysselsatte många. Så här berättar Olow Ekelund i Bjäre Härads hembygdsbok för 1970 om hur jakten gick till i Östra Karup: ”Tyngdpunkten i insamlandet låg på morgonen. Vi väcktes tidigt av mor för att utrustas med skynken och hinkar och lådor och andra uppsamlingskärl med lock samt en lång krok för att så snabbt som möjligt ta hand om de av nattkylan apatiska skadegörarna. Skynkena placerades under träden och med kroken skakade vi grenarna så att ollonborrarna föll ner i skynket, som raskt veks ihop, varefter innehållet tömdes i de medförda kärlen. Medan vi arbetade i skogen gick skytteltrafiken till hemmet där skörden avlämnades. På en stor trefot stod en stor kopparkittel med kokande vatten till reds att hälla över och därmed avliva ollonborrarna.”

 

Efter år 1900 är det lite si och så med noteringarna i ollonborrefondens kassabok. Dessutom användes pengarna till helt andra ändamål än att betala skalbaggsjägare. Jöns Nilsson i Filborna fick tusen kronor som avbetalning för en sjukstuga och tre hundra kronor skänktes till nationalföreningen mot tuberkulos. Inkomsterna bestod mest av pengarna från hundskatten.

Ollonborrefonden låg sedan länge i träda. De 2 000 kronor som fonden innehållit 1919 hade med ränta på ränta vuxit till nästan 14 000 kronor i början av 1970-talet. Vid den tiden gick helsingborgarna inte längre man ur huse för att samla ollonborrar och dränka dem i kokande vatten. Ollonborrefonden fyllde inget behov, den upplöstes och pengarna gick till Helsingborgs stad, i det som hette allmänna investeringsfonden.

 

Helt lyckades man inte utrota ollonborren på 1800-talet. Den finns i hela södra Sverige och äter fortfarande blad och rötter. För femtio år sedan användes kemikalier mot ollonborren men det är numera förbjudet. Istället används ibland nematoder, en sorts parasiter, för att hålla nere mängden ollonborrar.

 

Artikeln är publicerad av Helsingborgs stad. Du når oss via mejl här.

 

Helsingborgs Dagblad
Ansvarig utgivare: Pia Rehnquist
Produktion: Bonnier News Brand Studio
Om cookies