hela denna avdelning är en annons från Helsingborgs Stad
21 maj 2020

Så gick det till när elektriciteten kom till Ödåkra

Vaxljus och fotogenlampor hade länge spridit sitt svaga och fladdrande sken i Ödåkrabornas hus. Men i december 1913 randades en ny tid. Från och med nu räckte det med att sträcka ut handen och slå om strömbrytaren så började glödlampan i taket att lysa. Elen köptes från det kommunala elverket vars handlingar finns i Stadsarkivet.

Inne i Helsingborg hade elverket vid Sundstorget börjat leverera ström till stadsborna 1891, men på landsbygden gick det trögare. En som och gärna såg att elledningarna nådde en bit bortom Pålsjö skog var Nils Peter Mathiasson som ägde både Ödåkra spritfabrik och Dufvestubbe gård på samma ort. N P Mathiasson (han använde bara sina förnamns initialer) kom från mycket enkla förhållanden i Malmö men blev med tiden en driven affärsman som kom att äga flera industrier i Helsingborgstrakten.

 

I början av förra seklet arbetade N P Mathiasson energiskt för att elektrifiera Ödåkra. Hela hans mångåriga strävan går att följa i handlingar hos Helsingborgs stadsarkiv. Våren 1909 lyckades han samla ett antal herrar som var ”intresserade för bildande av ett elektricitetsverk i Ödåkra” till ett möte på Ödåkra hotell. Det kom 32 personer som sammanlagt sa sig behöva ström till inte mindre än 814 lampor.

 

Industrimannen Nils Peter Mathiasson levde mellan 1868 – 1959 och var under en period ledare för större flera företag inom den svenska spritförädlingsindustrin. 1931 drog han sig tillbaka som lantbrukare på gården Norregård utanför Mörarp.

 

Men det initiativet rann ut i sanden, det skulle dröja ytterligare fyra år innan tiden var mogen för el i Ödåkra. Den 13 juli 1913 var åter ett antal herrar samlade på hotellet, och nu bildades Ödåkra Elektricitetsförening. Insatsen för den som ville bli medlem var tolv kronor för varje glödlampa man tänkte ha i sitt hem. Elektriska motorer med en hästkrafts styrka ansågs motsvara tio glödlampor. En tredjedel av beloppet skulle betalas kontant, resten senast inom tre månader.

 

För att locka tveksamma personer att bli medlemmar i elektricitetsföreningen fick de som ansökte om medlemskap före den första oktober sin elledning framdragen och mätare installerad på föreningens bekostnad. Lockbetet verkar ha fungerat, för bara några veckor senare hade 39 personer bestämt sig för att gå med i elektricitetsföreningen. Överst på listan stod Ödåkra spritfabrik, och därunder dess direktör, N P Mathiasson. Sist att skriva sitt namn på listan på föreningens första dag var skomakare Olsson, som man kan tänka sig behövde ha bra ljus där han satt och sydde och pliggade. Tre lampor tänkte han skaffa.

 

N P Mathiasson, mannen som såg till att Ödåkra fick elström, har fått en gata i samhället uppkallad efter sig.

 

På sensommaren skrev Ödåkra elektricitetsförening kontrakt med Helsingborgs elverk om leverans av elektrisk ström. Föreningen lovade att köpa för minst 2 600 kronor per år. Den första december var allt klart. Kablarna var dragna, strömbrytarna satt på plats, och i taket dinglade de nyköpta lamporna. Strömmen kunde slås på.

Första kvartalet 1914 använde föreningens då 53 medlemmar totalt 1 087 kilowattimmar ström vilket kostade dem 420 kronor. Sedan gick utvecklingen fort. Tre år senare hade medlemsantalet ökat till 78 och förbrukningen hade mer än femdubblats.

 

Därefter accelererade användningen. Efter ett decennium gick det åt nästan 50 000 kilowattimmar för att lamporna skulle lysa och maskinerna snurra i Ödåkra. Men jämfört med i dag är det inte alls mycket, det motsvarar ungefär vad som numera går åt för att värma upp två normalstora villor med direktverkande el.

Elektriciteten i Helsingborg började som en kommunal angelägenhet 1891. 2019 finns det flera elleverantörer i Helsingborgs kommun, däribland det kommunala energibolaget Öresundskraft.

 

Text: Torsten Herbertsson

 

Helsingborgs stadsarkiv

  • Helsingborgs stadsarkiv är stadens gemensamma minne. Här hittar du handlingar från kommunala förvaltningar och verksamheter, företag, föreningar och privatpersoner. I arkivdepån finns 8500 hyllmeter handlingar – alltså en stor samling Helsingborgshistoria.
  • På tisdagar klockan 10.00–16.00 under vår- och höstterminen finns jourhavande släktforskare från Helsingborgs Släktforskare- och bygdeförening på plats i forskarsalen för att ge hjälp och stöd.

 

Läs mer om Stadsarkivet här.

 

Artikeln är publicerad av Helsingborgs stad. Du når oss via mejl här.

 

 

Helsingborgs Dagblad
Ansvarig utgivare: Pia Rehnquist
Produktion: Bonnier News Brand Studio
Om cookies